Jag har alltid haft mycket drömmar då min uppväxt inte direkt var den bästa man kan ha. 

Just nu vill jag försöka ta mig till studenten även om det är ett tag dit. Men jag ska försöka klara det! 

Jag har jätte många hinder i mitt liv, min sjukdom gör allt jobbigt. Finns alltid något som hindrar mig att göra saker pga av den. 

Mitt tidigare liv gör allt piss också.. 

Men just nu verkar allt som om det är perfekt men jag vågar inte tro att det är så eftersom jag tror bara att tillåter jag mig själv att vara glad och njuta av studen kommer det att rasa...

Men men, några av de drämmar jag har är

- Resa till Usa - Kust till Kust

- Tågluffa genom Europa - Nästa sommar ;)

- Äventyrsresa i Australien 

- Volontärresor

Det är mest resor eftersom jag vill ut och se världen! Men har även många andra drömmer som vi kan prata om den ;)

Sitter nu och pluggar för fullt på mitt fördjupningsarbete om utvecklingsteorier. 

Ganska intressant faktiskt. 

Kom inte iväg till skolan imorse då jag fick en ångest attack, vilket inte var direkt kul. 

För ett år sedan när jag flyttade hit till Gotland fick jag kontakt med psyk här. De kollade igenom min journal och tyckte det verkade konstigt att jag fick min diagnos på 50 minuter. Så vi gjorde en hel utvärdering. 

Sen fick jag en riktigt diagnos. Jag har bipolär sjukdom typ 1. posttraumatisk stress och en mild variation av asperger syndrom. Detta var ju inte direkt vad jag ahde tänkt men jag blev väldigt glad ändå. Det svarade på många av mina frågor och jag fick rätt medicin. 

Tyvärr har jag nu på senare tid utvecklat en mindre fobi för folksamlingar på mindre ytor som i skolan, på bussen osv. Det är därför jag har svårt att ta mig till skolan i nuläget, men jag jobbar på det. 

Jag är en ganska normal tjej på utsidan, ganska lång, normalt bygg och halvlångt hår. 

Är förlovad med den mest underbara pojken som finns, bor även med honom. 

Jag pluggar, umgås med vänner och gör det som de flesta 20 åringar gör, dock med en liten tvist. 

I slutet av 2010 fick jag en diagnos av psyk. Jag träffade en läkare i ca 50 minuter. På den tiden satte hon min diagnos. Hon sa bipolär sjukdom. Jag tänkte bara att det var skönt efter sex års av kämpande. Fick mediciner och en massa som inte hjälpte ett skit. 

Jag hoppade av skolan 2011, andra året på samhällevetenskap. Gav upp alla mina framtidsplaner. Satte mig på ett tåg och åkte till en gammal kompis på Gotland. 

Hon gav mig en chans att komma bort från mitt liv, min familj och mina så kallade vänner jag hade. Jag tvekade inte en sekund. Jag bestämmde mig för att flytta ifrån skåne till gotland. 

Mer om detta senare ;) 

Jag har bestämt mig att försöka blogga om mig och mitt liv. 

Många av dem som kommer komma in på min blogg kommer tänka att jag är extremt korkad och dum men vad många inte vet är att jag lever med en dåld sjukdom som inte syns på utsidan. 

Den märks inte av personer som inte känner mig och inte heller av personer som finns i min närhet då jag har blivit expert på att dölja alla symptom på detta.

1992 är jag född så jag är 20 år gammal, jag läser första året på gymnasiet, snart andra efter sommaren ;)

Har aldrig klarat av skolan då jag varit riktigt sjuk och inte klarat av detta. Just nu läser jag på mina vilkor, jag läser en kurs i taget och försöker inte stressa fram. 

Det finns många bloggar om detta, men jag tänker inte fokusera på vad min sjukdom är utan jag gör detta för att jag själv ska klara av att gå vidare i mitt liv och inte gå tillbaka. Jag själv måste försöka gå framåt och inte bakåt.