Jag är en ganska normal tjej på utsidan, ganska lång, normalt bygg och halvlångt hår. 

Är förlovad med den mest underbara pojken som finns, bor även med honom. 

Jag pluggar, umgås med vänner och gör det som de flesta 20 åringar gör, dock med en liten tvist. 

I slutet av 2010 fick jag en diagnos av psyk. Jag träffade en läkare i ca 50 minuter. På den tiden satte hon min diagnos. Hon sa bipolär sjukdom. Jag tänkte bara att det var skönt efter sex års av kämpande. Fick mediciner och en massa som inte hjälpte ett skit. 

Jag hoppade av skolan 2011, andra året på samhällevetenskap. Gav upp alla mina framtidsplaner. Satte mig på ett tåg och åkte till en gammal kompis på Gotland. 

Hon gav mig en chans att komma bort från mitt liv, min familj och mina så kallade vänner jag hade. Jag tvekade inte en sekund. Jag bestämmde mig för att flytta ifrån skåne till gotland. 

Mer om detta senare ;) 

Jag har bestämt mig att försöka blogga om mig och mitt liv. 

Många av dem som kommer komma in på min blogg kommer tänka att jag är extremt korkad och dum men vad många inte vet är att jag lever med en dåld sjukdom som inte syns på utsidan. 

Den märks inte av personer som inte känner mig och inte heller av personer som finns i min närhet då jag har blivit expert på att dölja alla symptom på detta.

1992 är jag född så jag är 20 år gammal, jag läser första året på gymnasiet, snart andra efter sommaren ;)

Har aldrig klarat av skolan då jag varit riktigt sjuk och inte klarat av detta. Just nu läser jag på mina vilkor, jag läser en kurs i taget och försöker inte stressa fram. 

Det finns många bloggar om detta, men jag tänker inte fokusera på vad min sjukdom är utan jag gör detta för att jag själv ska klara av att gå vidare i mitt liv och inte gå tillbaka. Jag själv måste försöka gå framåt och inte bakåt.